fredag 6 februari 2009

Helenas skåp

Det är roligt att göra tittskåp men nästan ännu roligare att se ge bort dem! För att få ett tittskåp ska man antingen vara släkt med mig eller ha förtjänat det genom att vara en särdeles god vän. Både och går förstås också bra. Helena klev in i mitt liv den dag som jag allra bäst behövde en vän och sen har hon stannat. Hon borde ha fått ett tittskåp för länge sen! Det har också varit nästan färdigt väldigt länge, men först för någon vecka sen fick jag tillfälle att fotografera några av hennes tavlor och knycka sterain för att stöpa ett litet blockljus. Jag tror att hon kommer att börja gapskratta när hon får tittskåpet och sen gråta ett skvätt av rörelse. Och då kommer jag också att gapskratta och sen gråta lite. För såna är vi tillsammans...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar